Ann Petrén

Första gången jag såg Ann på scenen var i ”Irinas nya liv” 1996 på Unga Klara. Med sitt kroppsspråk och tal gestaltade hon en hel människa långväga ifrån det klichéartade. Ann's skådespeleri har inte bara inspirerat mig till att vilja bli skådespelare, många nämner henne som sin absoluta förebild. Genom sin gärning har hon inte bara utmanat, undersökt, blottlagt, utan även fört den kunskapen vidare. Hon talar ofta om hur viktig den konstnärliga processen är och att all konst handlar om kvalitet och hållning. Resultatet är underordnat processen. Genom sin gärning med projektet ”Moderna kvinnor” ifrågasätter hon vilken historieskrivning man väljer att lyfta fram och vem historien egentligen premierar..