Monopol! Kino om vem som bestämmer vad du får se på bio.

Vem bestämmer vilka filmer du kan se på bio? I veckans Kino undersöks den svenska biomarknaden. Hur har SF Bio:s dominans påverkat utbudet av film? Vilka har gynnats och vem har förlorat när biografmonopolet är ett faktum? När filmutredningen kom 2009 påpekade utredaren Mats Svegfors att en av filmbranschens stora utmaningar i framtiden kommer vara att hantera den "monopolliknande situation" som har uppstått på den svenska biografmarknaden. 2004-2005 pågick en strid när Sandrew-Metronome var till försäljning och SF Bio ville köpa. Det fick de inte då, konkurrensverket stoppade affären, och i stället köptes biografkedjan av dåvarande Triangelfilm, SS Fladen och Atlantic film som bildade Astoria cinemas 2005. Men de gick i konkurs redan 2007. Sedan dess har SFBio och Svenska bio som ägs till 49% av SF varit dominerande på biografmarknaden. I Sveriges 20 största städer kontrollerar de tillsammans över 95 % av biofåtöljer. Kino har träffat några av de distributörer som har berörts av den här situationen. Och hur ser Svenska Institutets VD Anna Serner på ser den monopollikannde situationen och om SFBios eventuella ansvar? Vad du och jag kan se på bio det är det ju någon som bestämt. Det finns en tanke bakom att man på t.ex. Cinema i Hudiksvall visar just "Prometheus", "Snowwhite and the Huntsman" och "The Cabin in the woods". Att en viss film går på de och de orterna, i si och så många salonger, och att några går i de stora och andra i de små. Sture Johansson är programdirektör på SF Bio.

Det finns förstås många filmer som verkligen förtjänar att visas på biograferna, men som aldrig gör det. Kulturredaktionens Göran Sommardal har valt tre filmer som han önskar kunde få breda ut sig över de svenska biodukarna, men om vilka han inte hyser så mycket hopp. Det var länge sedan filmerna på repertoaren hette saker som "Ni blåser vi snuten" och "Benknäckargänget" eller "Blåst på konfekten". Istället för de fantasifulla översättningarna av amerikanska filmtitlar så får alltfler filmer titlar på engelska oavsett vilket land de kommer ifrån. Danska "En kongelig affære" fick heta "A Royal Affair" i Sverige. Och franska och italienska filmer måste tydligen heta något som signalerar var filmen utspelar sig för att den ska hitta sin publik. Så distributörerna klämmer till med "Det regnar alltid i Provence" eller "Möte i Toscana". Veckans Om igen handlar om klassikern av klassikerna inom svensk film: "Det sjunde inseglet" av Ingmar Bergman. Kinolyssnaren tillika filosofen och nypensionerade läraren Jens Cavallin konverterade i sin ungdom till katolicismen. Idag kallar han sig katolsk ateist men kommer väl ihåg när han för första gången såg filmen i slutet av 50-talet. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Lisa Bergström