29 maj 2019

En är i slutet av en lång repperiod. En är i början av att skriva en pjäs. En ignorerar recensenternas knattrande men är hyperkänslig över minsta lilla barn som skruvar på sig. En sitter på kulturhuset i Höganäs och är tårögd och spänd inför nästa möte i Helsingborg. Är det inte så att det är inom teatern vi skapar de mest oväntade mötena? Är det inte inom teatern vi ständigt möter oss själva? Är det inte på teatern vi kommer som närmast det vi fruktar allra mest?