Du ska hedra din fader och din moder
Släktband - A podcast by Sveriges Radio
Categories:
De gamla förr var en grupp som länge var hänvisad till andras välvilja. När ålderdomen nalkades innebar det stor oro och ängslan för många. Skulle de ha någon som tog hand om dem, någon som såg till att de fick tak över huvudet och mat på bordet? Men villkoren för den som var gammal såg helt olika ut beroende på var i samhället de hade haft sin plats. Det avgörande var länge om man hade ägt och brukat jord eller inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Undtantags boende Jorden var länge nyckeln till en bra ålderdom. Den som hade ägt en gård kunde leva till slutet i skydd av ett så kallat undantagskontrakt. Anna Götlind är professor i historia vid Stockholms universitet och har forskat i de äldres situation. -Fram till mitten av 1700-talet var det lagstadgat att det var de anhöriga som skulle ta hand om de äldre. Det försvann ur lagstiftningen, men det var ändå underförstått att det också fortsatt var de anhörigas ansvar att ta hand om de äldre, säger Anna Götlind. När lagen försvann började man istället upprätta privaträttsliga kontrakt, det vi brukar kalla undantagskontrakt mellan de gamla och nya ägarna på gården.-De upprättades vid generationsskiftena på gården. Man skrev in att den yngre generationen skulle stå för omsorg och underhåll av de äldre. Det gällde bostad , mat, kläder, skor, kyrkskjuts, ved och så vidare, berättar hon. Anna Götlind har undersökt hur det var att åldras på en speciell bondgård i Dalarna, Backåkers i Garpenberg. På den här gården har man skrivit dagböcker där man kan se vad varje person i hushållet utfört för arbete, så gott som varje dag. Anna Götlind har också studerat de undantagskontrakt som skrivits och bevarats på gården, eller ”födomålskontrakt” som man ibland kallade det på den här gården. Det äldsta kontraktet från Backåkers, är från den 27 juni 1826, och det är skrivet mellan änkan Anna Jansdotter och hennes son Erik. Där finns noga angivet hur mycket råg, korn, potatis, torrfisk, salt, humle, torkat kött osv som Anna ska ha, liksom hur ofta hon ska få nya kläder och skor. Men i kontraktet lovar också att Anna att bidra till hushållet med det arbete som hon kan utföra. ”Och för detta all, undandrager jag mig icke, så länge krafterna medgifva, att vara huset efter omständigheterna till återtjenst behjelplig.” -På den här gården levde man väldigt tätt ihop, generationerna bodde och arbetade sida vid sida och delade vardagen fullt ut, berättar Anna Götlind. -De äldre deltog i arbetet långt upp i åren efter att de satt sig på undantag. Det fanns alltid sysslor för de äldre, hur svaga och skröpliga de än var.I gårdens dagböcker som jag studerat ser man att de alltid får sysslor att utföra, det kan handla om att binda nät, laga en galosch eller en så enkel sak som att döda flugor. -De har en meningsfull tillvaro in i det sista. Och när slutet väl kommer är det väl reglerat hur döden ska hanteras. En anständig begravning är det sista kravet i undantagskontraktet. ”Förbehålles den anständiga sköttsel och omvårdnad på min aftagande ålderdom som föräldrar av sina barn ägnar, samt då jag lämnar denna jordiska hydda, med anständighet och till mitt sista vilorum, grafven blifva befordrad. ” -Det som var svårt för de äldre som satte sig på undtantag, det var att de inte hade samma makt över gården längre. Det var inte alltid lätt att bo i flergenerationsboende på det här sättet, det var slitningar mellan de äldre och yngre, helt klart, säger Anna Götlind. Trots att det funnits motsättningar mellan generationerna så var det ändå banden till...