Att vara psyksjuk på 1800-talet

Synen på vad som är sjukt och friskt i människans psyke är i ständig förändring. Och kanske säger mentalvården mer om samhället än vad dess friska individer gör. Det menar i alla fall historikern Cecilia Riving vid Lunds universitet som studerat den svenska sinnessjukvården på 1800-talet.- Genom att studera framväxten av sinnessjukvården på 1800-talet kan man förstå varför vi har den psykvård som vi har idag, säger Cecilia Riving. Vetenskapsradion Historia besöker mentalhospitalet i Lund, en av sjukhusen som Cecilia Riving undersökt, och letar efter spåren av 1800-talets patienter och läkare.- I mitten av 1800-talet kunde en kvinna bli inspärrad på sinnessjukhus om hon ansågs vara sexuellt lössläppt och hade utomäktenskapliga barn, berättar Ciecilia Riving. Onani och sexuella avvikelser kunde också klassas som sjukliga beteenden. Frikyrklighet ansågs vara ett tecken på religiös förvillelse och det gränsade därmed till psykisk sjukdom.Men den diagnos som förvånat Cecilia Riving mest var när en kvinna togs in på hospital för att hon var så ful att hon kunde vara skadlig för exempelvis gravida kvinnor.I Vetenskapsradion Historia granskar dessutom förintelseforskaren Paul Levin bioaktuella filmen Motstånd, som skildrar polska motståndsmäns kamp mot nazistiska ockupanter, med historiska glasögon.Programledare är Tobias Svanelid.